När Borås Konstmuseums chef Hasse Persson tillfrågade mig sommaren 2006 om jag ville delta i Borås Konstmuseums stora sommarsatsning 2007, blev svaret nej.
Jag kände mig inte redo att ta klivet ut i offentligheten. Jag ville testa, känna mig för och utveckla mitt konstnärskap utan press. Men Hasse Persson var övertygad om min mognad och konstnärliga kvalitet. Han vann.
Hösten 2006 visade jag upp ett antal idéskisser och foton på verk som jag hade gjort utifrån temat Identitet – Borås Borås. Hasse Persson tyckte inte jag skulle tveka utan vi bestämde att jag skulle gå vidare och utveckla mina förslag och idéer.
PERFORMANCE, rosor och mina nyckelpigeskor...
Vid huvudentrén till Konstmuseet. Performance i samband med vernissagen. Med röda rosor, alla 39 cm långa (vilket jag återkommer till om paraplyerna) delade jag ut lika många till antal som Borås har som ålder. Rosorna gav jag till alla kvinnor som ett tack att de ständigt stödjer kulturen - de är konsten trogna genom alla sina besök. "Välkommen till utställningen - Identitet, Borås Borås". Det var det jag sa. Min svarta klädsel är en del av min identitet sedan 30 år, i det svarta finns alla kulörer och färger. Det är som att gå ut i trädgården om natten. Allt är svart, men alla färgerna finns där. Dagen till ära bar jag som kontrast röda skor med svarta prickar - mina nyckelpige-skor. En nyckelpiga innebär sol och lycka. Man skall aldrig göra en nyckelpiga illa, då blir det regn... Det har mamma sagt. Och hon brukar ha rätt.
PRODUKTIONEN PÅBÖRJADES
Hösten 2006 och våren 2007 blev produktionsperiod. Några av verken var komplicerade att producera, var tidskrävande och krävde också stor produktionsteknisk kunskap. Jag praktiskt taget bodde i Göteborg under perioder för att på plats ge direktiv och information kring praktiska detaljer och utseende av verken. Inget fick gå snett då produktionsprocessen var kostnadsintensiv och med detaljerat tidsschema fick inget spricka.
Exakta mått och precisionsarbete är ett krav när de laserskurna aluminiumdelarna skall fogas samman.
Samtliga delar till "Ärr:en" laserskars i såväl aluminium som rostfritt stål.
Utskurna formationer för neonrören.
Svetsarbetet med alla bokstavsdelar innebar stor noggrannhet och exakthet för att inte tappa gestaltningsidéns form och kvalitet. Men också inpassningen till neonrören.
Här monteras den över 4 meter långa neontexten - "kläderna gör kvinnan". Från vänster är det Borås Konstmuseums Konstpedagog och Curator Kristina Mellström som tillsammans med neonrörstillverkaren Johnny Ekström, jag själv och Borås Konstmuseums chef Hasse Persson som diskuterar uppsättningen mot en röd vägg.
MIN RÖDA KISTA
Den röda kistan står uttrycksfull i foajén till Borås Konstmuseum. Lackerad för femte gången med härdlack blir lystern expressiv - den röda färgen är exakt den röda nyans som Borås Stadsbussar var mållackerade med fram till 80-talet. Därefter blev bussarna plötsligt krämgula med röda dekorlinjer. Och därefter när Västtrafik fick bestämma blev bussarna blå.
VART TOG MINA RÖDA BUSSAR VÄGEN...
Det är titeln på verket - och i min värld är det tjänstefel och en styggelse att ändra profilfärger utan egentlig anledning. Att plötsligt Borås får blå bussar när de från början var röda är i min mening grovt övergrepp på stadens identitet. Kistan illustreras av att de röda bussarna har gått ur tiden. Den rostfria ställningen på hjul är i format och i utförande med plats för tre kistor. De som känner min historia vet att min fru gick bort i cancer 2003 och den röda kistan symboliserar också detta - en förlust och saknad. Platsen för de tre andra kistorna är min egen och mina två barns.
Den röda kistan stod kontrastrik mot den gråmålade väggen och vita inramningen.
EN RULLANDE INSTALLATION. Ärret eller ® fick sin publika introduktion genom BUSSREKLAM - Under utställningsperioden förstärkte jag de förlorade röda bussarna, genom att Borås Stadsbussar körde med röda bak- och långsidor. Texterna saknade bokstaven r som något övertydligt beskrev en saknad och ärrbildning . Så mitt namn kunde alltså gestalta sig så här: La s Gustaf Ande sson.
DELAT ÄRR - Ärrbildning i staden - staden som delades genom motorvägen.
Att producera neonrören är tidsödande och kräver stor hantverksskicklighet. Jag övar och bistår mest som hantlangare.
”ÄRR” – symbolen för registrerat varumärke, men också i denna gestaltning en ärrbildning i miljön. Den stora rondellen i rostfritt stål med neonljus flöt på viskans vatten. Med sina nästan 3 meter i diameter syntes den från rymden. Och därifrån fick den också sin rätta proportion i miljön. Likt ett ® för ett registrerat varumärke. Som också är identiteten för Borås. Placeringen av rondellen var strax vid sidan om den gamla Teaterbron till Stadsparken. Det var just vid den plats som den gamla Stadsteatern revs en natt trots mängder av protester. Ett övergrepp som blivit en ärrbildning i Borås historia. Viskan bär också på sina ärr. Genom decennier av nedskräpning från textilindustrin hör Viskan till ett av de mest förorenade vatten i Sverige. Sedimentet är fyllt av miljöfarliga kemikalier och ett därmed ett stort ärr i Borås.
Här placeras den över 3 meter breda rondellen i Viskan. Med stora flytdockor under verket skulle den komma att flyta exakt som det var tänkt. De rostfria sidorna och ovansidan skapade vackra vattenblänk och fick objektet att sväva över vattenytan. Neonljuset ® lyste dygnet runt och på kvällen blev det ett populärt diskussionsämne.
Objektet vägde drygt ett ton och neonljuset var säkrad för ca 16.000 volt.
GUDS TÅRAR 2007.
39 paraplyer monterade på en järnställning, med kupolerna vända mot himlen. Platsen var den stora torgytan utanför Kulturhuset även benämnt P A Halls terrass.
De är alltså vända för att fånga in regnet. Varje paraply representerar en kulturbyggnad som rivits sedan andra världskriget. Med andra ord har Borås fråntagits en rad vackra minnesmärken och kulturbyggnader. Det är av den anledningen paraplyerna är vända mot himlen - som insamlare av Guds tårar. Gud har haft många anledningar att gråta och fälla tårar över sin stad
Paraplyerna stod som installation i över 4 månader utomhus. Verket väckte stor nyfikenhet och Borås Stad har visat ett visst intresse att köpa in objektet fast i annat utförande.
Paraplyerna stod majestätiskt och skiftade uttryck genom solens vandring på himlen, vid regn eller skymning och natt. Paraplyerna blev starka i sitt uttryck, gestaltning och mångfald.
Mot slutet av utställningsperioden utsattes installationen för omfattande skadegörelse. Medan man kunde förfasa sig över tilltaget, kunde man också märka att objektet levde sitt eget liv och genom deformationerna få ny gestaltning och uttryck. Min son Simon tyckte att paraplyerna såg ut som jätte skator som brutit vingarna.
HILKKA, RITVA, TUULA, SINIKKA…
En installation med vaxhänder. En hyllning till de finska sömmerskorna som arbetade inom textil- och konfektionsindustrin med början på 50-talet. Händerna är formade som kycklingben – hackkycklingars. De finska sömmerskorna i Borås blev ofta utsatta för trakasserier och de deformerade händerna vill också visa på kvinnornas utslitna och söndervärkta händer i nutid.
”KLÄDERNA GÖR KVINNAN” – en tolkning från begreppet att det är "kläderna som gör mannen." Men i Borås var det verkligen kläderna som gjordes av kvinnor. Därav den över 4 meter långa neonskylten som blir som en diagramkurva i perspektiv – för pulsen och stressen i fabrikerna.
BRANDEN PÅ BORÅS STADSHOTELL 1978
Stefan Liberg - överlevare, från Stadshotellbranden. Många blev märkta för livet. Många ungdomar fick ingen morgondag. Den ödesdigra junikvällen - på skolavslutningsdagen 1978 brann hela byggnaden. en som överlevde är Stefan Liberg som ställde upp på fotografering och visade sina "ärr". Trots att 30 år har gått finns inget minnesmärke efter branden och ingen vill tala om det - förutom Stefan Liberg.
Konstutställning hos Galleri Jeanette Ölund 2008.
Titeln – ”Do You Love Me?”- är ett tema som har vandrat med mig sedan början av år 2000 och blivit ett tema som också återkommer i olika verk. Att vara älskad, efterlängtad? Eller vara saknad? Eller känna saknad. Mina bilder bär på spår, lager, skikt. Svaren finns men är inte omedelbara. Det är upptill betraktaren att känna in. Ibland kan bilderna bli maskulint utförda med raka textbudskap i bild. Ibland svåra att utläsa eller begripa. Meningen är inte att de direkt skall begripas, utan bli ett element i kompositionen.
Utställningen på Galleriet blev en stor succé med nära allt sålt på bara någon timma. Verken bestod av måleri, grafik, teckningar, skulpturer och textil.
Utställningen invigdes av Borås Konstmuseums chef Hasse Persson och som också intervjuade Lars Gustaf i samband med invigningen.
Dessa bilder är i blandteknik, i screentryck, imageon, litho och koppartryck.
Teckningarna är ofta utförda i kol och torrpastell, det är snabba, intensiva berättelser. De är expressiva och motiven är ofta i kroppslig gestaltning. 
